Norran granskar: Drogerna flödade på behandlingshemmet

Abstinensfabriken – Kapitel 1

Droger, dödsfall och kriminalitet. Libo Care lovade vård, behandling och helhetssyn men levererade förvaring och mediciner. ”Behandlingshemmet är helt utan regler och struktur”, säger en före detta anställd.


Sommaren 2012 öppnade Libo Care ett behandlingshem för missbrukare i Kvarnåsen i Norsjö kommun. Ett och ett halvt år senare startade företaget ytterligare ett hem i Norsjövallen.

Enligt läkaren, delägaren och vd:n Markus Boman skulle man erbjuda psykosocial behandling, arbetsträning och medicinska insatser. Platserna skulle i huvudsak köpas av olika kommuners socialtjänster.

Men när behandlingshemmet i Norsjövallen skulle starta reagerade Inspektionen för vård och omsorg mot upplägget. IVO slog ned på att företaget ville blanda drogfria med klienter som behöver abstinensbehandling och sådana som precis påbörjat LARO-program och inte är stabila i sin medicinering.

”Det är lättare att vara drogfri utanför behandlingshemmet än innanför.” En tidigare anställd

Det utmynnade i ett tillstånd där Libo Care fick rätt att bedriva psykosocial behandling, meningsfull sysselsättning och social träning i Norsjövallen.
Men verkligheten blev en annan. Före detta anställda, tidigare klienter och andra med insyn i verksamheten som Norran pratat med vittnar om en mycket frikostig förskrivning av mediciner och i en senare polisrapport liknades rummen vid knarkarkvartar. Kritik har framkommit mot båda behandlingshemmen.

– Det är lättare att vara drogfri utanför behandlingshemmet än innanför, säger en som jobbat där.

TV: ”Rebecka” minns skräcktiden på behandlingshemmet: ”Drogerna flödade och det fanns ingen personal”

När drogmissbrukare går på substitutionsbehandling och exempelvis får subutex eller metadon får de inte ta några andra droger vid sidan om. Ett sidobruk gör det ännu svårare att ta sig ur missbruket, dessutom är vissa kombinationer av substanser livsfarliga.

Enlarge

libony
Polisutryckning till Libo Care.

Behandlingen omfattas därför av ett strikt regelverk. Till exempel riskerar den som missbrukar annat vid sidan om att bli utskriven ur programmet.
Men enligt flera före detta anställda var sidobruket utbrett vid Libo Cares behandlingshem och det var inte alltid det fick några konsekvenser.

– Klienterna har flera gånger lämnat positiva urinprov på andra droger men får ändå sin subutex eller metadon på morgonen trots att personalen ifrågasatt Markus Bomans beslut, säger en före detta anställd.

– Även om de visste att det florerade droger där så fortsatte de att tillhandahålla mediciner. Det är livsfarligt. Men det var ett sätt att dämpa och hålla lugnt på behandlingshemmet, säger en annan.

Även klienter berättar om den överseende inställningen till reglerna kring substitutionsbehandlingen.

– Jag tog ett återfall under en permission, men det togs inga drogtester när jag kom tillbaka. Så jag fick min medicin, suboxone, som vanligt, säger en kvinna som tidigare varit placerad på Norsjövallen.

En del av det som missbrukades var sådant som läkarna skrev ut. Till exempel hände det att klienterna bytte mediciner med varandra.

– Det kunde ju hända att någon fått en medicin utskriven som den inte ville ha, och att det var nån annan som hellre ville ha den än sin egen och då bytte man, berättar en före detta klient.

Annat kom utifrån via postförsändelser – antingen direkt till klienterna eller via beställningar till grannar som sedan fick sina brevlådor vittjade.
Norran skrev om drogerna som postades i december. Då hade problemet eskalerat, men det var långt ifrån nytt.

– Det här med droger i postlådor, det har vi sagt till om tidigare. Det gör mig så förbannad när Markus Boman säger att han inget visste, säger en före detta anställd.

”Det var som ett begär, man tänker att de får knark på hemmet.” Före detta klient

Både anställda och klienter har reagerat över att man blandade personer som hade fått narkotikaklassade läkemedel utskrivna med sådana som inte hade det.

– Det är ohållbart om man ska bryta ett missbruksmönster, säger en före detta anställd.

Några före detta klienter berättar om hur de upplevde det:

– Det var som ett begär, man tänker att de får knark på hemmet. Då hade man abstinens fortfarande och det var inte lätt, säger en.

– Det är klart att folk blir sugna, säger en annan.

Den psykosociala behandlingen, aktiviteterna och träningen som Libo Care utlovat var det däremot tunnsått med. Åtminstone tidvis, vittnesmålen visar att det har gått lite upp och ned med aktiviteter genom åren.

Men ofta blev klienterna kvar på sina rum, utan något att göra.

– Vi lämnade aldrig huset, säger en före detta klient.

En förklaring är underbemanningen. Det är också något som IVO påpekat i rapporter och beslut.

Flera vittnar också om att det alltid blev nej när boende efterlyste vardagssysslor. När det bara var en som jobbade gick det inte att hämta och lämna klienter på olika aktiviteter.

Det var heller inte bara aktiviteterna som uteblev. Den utlovade arbetsträningen och behandlingen lyste ofta också med sin frånvaro.
En klient berättar att det med tiden kom en terapeut som skulle vara där varje eller varannan vecka. Men det var inte alltid hon kom och när hon väl var där så hade hon inte tid för alla.

Till saken hör också att det var svårt att ordna aktiviteter och arbeta psykosocialt när klienterna var så sjuka och stod under så stark påverkan av mediciner.

Överhuvudtaget vittnar berättelserna om att det var väldigt mycket fokus på det medicinska.

– Det var egentligen en sjukvårdsinrättning. Hur är det möjligt att IVO godkände att det inte skulle gå under hälso- och sjukvårdslagen? Jag förstår inte hur det fick fortgå, säger en före detta anställd.

”Det fanns inte en tanke på klienternas eller personalens säkerhet.” En tidigare anställd

Med det följde flera polisutryckningar till Norsjövallen. Rapporterna därifrån vittnar om de missförhållanden som polisen möttes av:
”Min reflektion som polis i detta ärende är stark då man möttes av en person som är i behov av hjälp och stöd i sitt missbruk, men verkar ha hamnat ännu sämre till nu”, heter det i en polisrapport.

”Utanför de boendes rum står en trasig fåtölj samt att det är bäddat i soffan utanför rummen. Det är skitig disk överallt och hela rummet skriker knarkarkvart”, skriver en annan polis.

I december gjorde polisen en anmälan till IVO. Där beskrivs en miljö som utgör grogrund för kriminalitet och en verksamhet som i första hand handlar om förvaring:

Enlarge

Polisbild2
Libo Cares behandlingshem i Norsjövallen, från polisutryckning.

”När man tillåter klienter att inrätta sina egna rum som knarkarlyor med bokhyllor placerade så att personalen inte ska kunna få överblick över rummet. När man hänger filtar för fönstren, gamla matrester blandas med underkläder och när det finns kanyler och sprutor på rummen och tomma drogförpackningar i sopkorgen är inte detta i första hand en miljö som syftar till att ta sig ur ett pågående missbruk, det underlättar istället missbruket.”

Två veckor efter det att IVO fått polisens anmälan beslutade tillsynsmyndigheten att behandlingshemmet måste stängas med omedelbar verkan.

Libo Cares vd bemöter hårda kritiken

Markus Boman, läkare, delägare och vd i Libo Care, förnekar att företaget bryter mot tillstånden och menar att behandlingen har varit uppskattad eftersom kunderna har fortsatt att placera klienter där.

Markus Boman hävdar att han inte känner till att klienter ska ha fortsatt att medicineras med suboxone trots sidomissbruk.

Han uppger att alla medarbetare är skyldiga att följa rutiner och anmäla avvikelser till föreståndare eller verksamhetschef. Avvikelser lyfts på ledningsmöten och fel som upptäcks tas upp på arbetsplatsträffar.

Enligt Markus Boman fungerar informationen till kunderna. Till exempel rapporteras misskötsel och positiva urinprov till hemkommunerna eller åklagarkammaren:

– Vad jag känner till sker det i regel. Om avvikelser sker så behandlas dessa i enlighet med rutinerna i vårt ledningssystem.

Enlarge

Markus-Boman
Markus Boman leder verksamheten och han anser att bemanningen har varit tillräcklig.

Ni har upprepade gånger fått kritik av IVO för er medicinhantering, hur ser du på det?

– Vi följer alla IVO:s krav på åtgärder på samma sätt som varje annan vårdgivare. Granskningarna har avslutats efter åtgärder från vår sida.

När det gäller tillståndet för behandlingshemmet i Norsjövallen och den medicinska behandling som bedrivits där hänvisar han till att Libo Care har överklagat IVO:s beslut om stängning.

– Jag vill därför invänta förvaltningsrättens bedömning innan jag uttalar mig närmare i tillståndsfrågan.

Varför blandar ni personer som är i LARO-behandling med personer som inte är med i LARO och tycker du att det har fungerat bra?

– Vi arbetar i enlighet med de tillstånd verksamheten har. I dagsläget pågår ett ärende i förvaltningsrätten då vi överklagat att IVO avdelning Nord under hösten tolkat vårt tillstånd på ett nytt sätt jämfört med tidigare.

Enligt Markus Boman görs det alltid en individuell prövning och bedömning när det kommer fram uppgifter om att klienter har beställt droger på nätet under behandlingstiden.

Om uppgifterna visar sig stämma leder det till insatser, till exempel utskrivning eller mer behandling.

– Beroende är en sjukdom och återfall ingår som en ständig risk. Vi tror inte på bestraffning, utan försöker upprätthålla en behandlingsallians om så bedöms möjligt.

Har ni haft problem att hålla ordning på hemmen?

– I regel är ordningen god. Vid de tillfällen det kommit in droger på hemmet har personalen förstås fått jobba för att hitta källan, men när man väl åtgärdat problemet återkommer lugnet och behandlingsfokus.

Enlarge

DSC_0205
Först behandlades bara kvinnor på Norsjövallens HVB, därefter blev det ett blandat hem för både kvinnor och män.

Markus Boman tycker att bemanningen har varit tillräcklig. När det gäller personalens kompetens pekar han på att företaget i höstas gjorde en organisationsförändring som innebär att man har drogterapeuter på boendet dygnet runt.

Tidigare hade man behandlingsassistenter nattetid.

– Den stora utmaningen med att driva företag i inlandet är att hitta personer med rätt utbildning och kompetens, där har vi under åren gradvis fått allt lättare i och med att vi blivit en mer etablerad aktör.

Ni fick ju stänga för att IVO ansåg att personalen var för få och inte kompetenta nog för klientelet. Ändå anser du att ni fått lättare att rekrytera rätt kompetens med tiden?

– Vi har överklagat IVO:s stängning och jag vill vara försiktig att uttala mig i ärendet till dess förvaltningsrätten fått möjlighet att granska ärendet.

Att det har varit tunnsått med psykosocial behandling tillbakavisar han bland annat med att Libo Care har ett par av Sveriges mest erfarna drogterapeuter och att de brinner för behandling.

Verksamheten i Norsjövallen beskrivs av polisen som förvaring. De flesta före detta klienter som Norran talat med säger samma sak.

”Vi har uppenbarligen haft en uppskattad behandling, eftersom kunderna fortsatt placera klienter alla år.” Markus Boman, delägare och vd i Libo Care.

Men enligt Markus Boman färgas polisens bild av att man inte har deltagit i behandlingsarbetet, utan bara har kallats in när verksamheten bedömt att det är nödvändigt.

Han uppger att Libo Care de senaste fem åren har kallat på polis en handfull gånger.

– Under hösten 2016 hade vi ett antal incidenter, vilket innebar utmaningar. Då blev polisen inkopplad några gånger. Vi har uppenbarligen haft en uppskattad behandling, eftersom kunderna fortsatt placera klienter alla år.

Enligt Markus Boman berodde problemen i Norsjövallen bland annat på lokalernas utformning. Ändå byggdes de om för Libo Cares verksamhet.

Ni bedrev verksamhet i över två och ett halvt år innan ni insåg att lokalerna inte var bra?

– Vi har under stor del av tiden inte haft verksamhet i lokalerna. Under 2016 uppmärksammades vi på problemet med lokalen, och styrelsen har under året beslutat om adekvat åtgärd.


Fakta: Libo Care Företaget bildades 2011 med syfte att driva behandlingshem för missbrukare, tillhandahålla läkartjänster och bedriva därmed förenlig verksamhet.

I styrelsen ingår Markus Boman (ordförande), Tobias Linder och Stefan Karlsson. Tobias Linder uppger att han lämnade bolaget vid årsskiftet.
Företaget omsatte drygt 21 miljoner kronor 2015.

Så jobbade vi: Under arbetet med granskningen av Libo Cares behandlignshem har vi talat med före detta klienter, före detta anställda, anhöriga till klienter, boende i Norsjövallen och experter. Totalt ett cirka 25 personer.  

Utöver detta har vi gått igenom mängder med skriftligt material. Regler och lagar kring LARO och olika tillstånd. Skrivelser, anmälningar och korrespondens mellan Libo Care, IVO, Arbetsmiljöverket och JO. Vi har läst Lex Maria och Lex Sarah-anmälningar, årsredovisningar, brottmålsdomar, LVM-beslut, personundersökningar, polisrapporter och journalanteckningar. Vi har hos eHälsomyndigheten begärt ut, men blivit nekade, uppgifter om hur mycket läkemedel för substitutionsbehandling som har förskrivits av Libo Cares läkare. Och vi har kontrollerat med Läkemedelsverket hur många licenser för sådana läkemedel som Libo Care har motiverat för behandling av klienter på Norsjövallens HVB.

Fotnot: Under den här granskningen har Norran vid ett flertal tillfällen sökt Markus Boman för en intervju. Dock har han inte velat ställa upp på någon vanlig intervju med oss. Det han kunde tänka sig var att genomföra en intervju via mejl, vilket vi gått med på eftersom det är väldigt viktigt att Markus Boman får möjlighet att bemöta kritiken. Det här har dock begränsat våra möjligheter att ställa följdfrågor.