Dubbla stolar för läkaren – skickade patienter till egna behandlingshemmet

Abstinensfabriken – Kapitel 2

Dubbla roller, dubbla intäktskällor och dubbla lojaliteter. Libo Cares vd Markus Boman är heltidsanställd som överläkare i landstinget. I flera fall har rollerna krockat och patienter från landstinget har placerats på hans eget behandlingshem.


I åtminstone sex fall har Marcus Boman haft en aktiv roll i den vårdplanering som lett till att patienter hamnat på Libo Cares behandlingshem. Patienterna kommer alla från Luleå kommun och placeringarna har skett i samverkan mellan kommunen och psykiatrin, dit Bomans arbetsplats, beroendeenheten vid Sunderby sjukhus, hör. 

– Socialtjänsten tar ensam beslutet, men läkarens bedömning har såklart betydelse för socialsekreterarens slutliga bedömning, säger Kate Oskarsson, områdeschef Vuxensektionen, Luleå kommun och fortsätter:

– Vi är medvetna, och Markus Boman är medveten, om olämpligheten i att han har stor del i planeringen mot behandlingshem. Men han har aldrig rekommenderat sitt eget hem och skulle inte protestera om vi planerar mot ett annat behandlingshem.

”Vi har varit lite väl tillmötesgående gentemot landstinget när det handlar om medicinsk inställning. Det är inte ett kommunalt ansvar.” Gunilla Granqvist, enhetschef vid socialförvaltningen i Piteå.

År 2015 omsatte Libo Care 21 miljoner kronor, pengar som i huvudsak kommer från offentliga medel genom att kommuner betalar för placeringar på hemmet. 

En genomsnittlig placering på tre månader för en person, kostar cirka 250 000 kronor. 

Luleå kommun är en av de kommuner som skickat flest patienter till Libo Cares behandlingshem i Kvarnåsen och Norsjövallen. Från 2013 till slutet av 2016 har man betalat drygt sju miljoner kronor för 23 klienter. 

En av orsakerna är att det inte finns så många behandlingshem med samma profil som Libo Care har, med psykosocial behandling och medicinsk behandling i kombination. 

– Vi har inte jättemånga behandlingshem att välja på här i norr för den som är med i LABO. Då har man inte så stort utbud. Ofta ligger andra behandlingshem i södra delarna och då tappar man närheten hit, säger Kate Oskarsson.

sunderby.jpg
Här på Sunderby sjukhus jobbar Libo Cares vd och delägare Markus Boman till vardags - med samma slags patienter som han behandlar i sitt privata företag. Foto: Lennart Enkvist

Många av de som kommer till Norsjövallen, eller tidigare Kvarnåsen, ingår i LARO-behandling och behöver få sin medicin hanterad, samtidigt som de får annan hjälp och stöd med sitt missbruk. Andra åker dit mer eller mindre enkom för att sättas in på medicinerna. Så är det till exempel för klienter från Piteå kommun.

– Vi har haft 17 klienter där, och det har nästan varit enbart för medicininsättning, som brukar vara i tre månader. Men vi har varit lite väl tillmötesgående gentemot landstinget när det handlar om medicinsk inställning. Det är inte ett kommunalt ansvar och det är därför vi har färre placeringar där nu, säger Gunilla Granqvist, enhetschef vid socialförvaltningen i Piteå.

För Piteås del säger Gunilla Granqvist att Markus Boman sannolikt inte alls varit inblandad i processen att skicka personer i LARO till behandlingshem. 

– Det går inte, vårt system tillåter inte det. När patienterna väl kommer till beroendecentrum finns det redan en plan, och där har vi och klienten tillsammans redan bestämt vilket behandlingshem de ska till, säger hon. 

”Absolut, jag tycker inte heller att det är en bra situation. Det kan absolut bli problematiskt, det kan det. Men jag vet inte om det har blivit det.” Kate Oskarsson, områdeschef Vuxensektionen, Luleå kommun.

Men oavsett om Markus Boman själv varit direkt inblandad i planeringen mot behandlingshem eller inte, så sitter han på två stolar i förhållande till både kommunerna och klienterna när han agerar som landstingsläkare ena dagen och ägare av behandlingshemmet andra dagen.

Finns det någon risk att era klienter hamnar i en beroendeställning gentemot honom, när han både är deras läkare i landstinget och äger behandlingshemmet där de sedan behandlas?

– Han har varit ägare, men han har ju inte jobbat på stället. Vi har haft kontakt med föreståndarna. Jag har ringt och klagat hos dem ibland. För oss är det liksom de som är behandlingshemmet. För oss jobbar Markus på sjukhuset, han är läkare, det är så vi träffar honom, säger Kate Oskarsson. 

Är det någon risk att era socialsekreterare hamnar i kläm då? Om det skulle uppstå missnöje eller någon situation?

– Absolut, jag tycker inte heller att det är en bra situation. Det kan absolut bli problematiskt, det kan det. Men jag vet inte om det har blivit det.

Har ni diskuterat det här?

– Jag har inte diskuterat med Markus om det. Jag har lyft frågan i andra situationer med hans chefer och jag tycker inte att det är lämpligt, det är det inte. Men vi har försökt vara självständiga. Det är ju vi som äger frågan om placering och han har som sagt aldrig rekommenderat sig själv.

På Markus Bomans arbetsplats, psykiatrin vid Sunderby sjukhus, anses hans dubbla stolar dock vara en icke-fråga. Hans chef känner inte ens till att han varit delaktig i planeringen för behandlingshem vid minst sex tillfällen.

– Nej, det kan jag inte känna till så tillvida att kommunen bestämmer vilket behandlingshem de väljer. Så om Luleå kommun väljer det så är det upp till dem, säger Jeanette Nordberg, verksamhetschef för psykiatrin vid Sunderby sjukhus.

Inspektionen för vård och omsorg (IVO) håller för närvarande på att undersöka Markus Bomans dubbla stolar.

– Vi har uppmärksammat den omständigheten och vi håller på att hantera det. Men något beslut har inte fattats, säger Pia Karlsson, enhetschef på IVO avdelning Nord.

Men ni utreder frågan?

– Ja.


Enlarge

Olle
Olle Lundin är professor i förvaltningsrätt vid Uppsala universitet. Enligt honom är Markus Bomans bisyssla förtroendeskadlig för arbetsgivaren och borde förbjudas. Foto: Uppsala universitet

Landstinget godkände bisysslan: ”Inga betänkligheter kring hans företag”

Markus Boman jobbar heltid som överläkare inom landstinget i Norrbotten, i samma område som hans privata företag driver verksamhet. Förbjuden bisyssla, säger förvaltningsrättsliga experten. ”Inga problem”, säger arbetsgivaren.

När Markus Boman anställdes vid beroendeenheten på Sunderbyn, drev han redan Libo Care AB. Enligt lagen om offentlig anställning ska en sådan bisyssla anmälas till arbetsgivaren och godkännas. Någon sådan anmälan har inte gjorts till landstingets diarium enligt rutinerna – men Bomans chef Jeanette Nordberg, verksamhetschef för psykiatrin vid Sunderby sjukhus, säger att bisysslan ändå är godkänd:

– Det är skrivet i hans kontrakt att han har godkänd bisyssla. Vi visste om att han hade ett företag.

Olle Lundin, professor i förvaltningsrätt vid Uppsala universitet, säger att arbetsgivarens godkännande inte har någon betydelse – på grund av bisysslans art.

 -I det här fallet spelar det ingen roll om arbetsgivaren godkänner det. Just den här typen av bisyssla är förbjuden. Den kan inte godkännas. 

”Det låter som en förtroendeskadlig bisyssla enligt lagen om offentlig anställning. Och det är förbjudet.” Olle Lundin, professor i förvaltningsrätt vid Uppsala universitet.

Vad det handlar om enligt Lundin, är att Bomans bolag har tydliga beröringspunkter med arbetsgivarens verksamhet. Båda behandlar missbrukare, och dessutom har Boman tjänat pengar på sina egna landstingspatienter i åtminstone sex fall. 

– Det låter som en förtroendeskadlig bisyssla enligt lagen om offentlig anställning. Och det är förbjudet, säger Olle Lundin. 

Med andra ord, hade Markus Boman ägt en korvkiosk hade det inte spelat någon roll. Men nu äger han ett företag som till viss del ägnar sig åt exakt samma sak som arbetsgivaren. 

Genom sin delaktighet i patienternas vårdplanering har Boman också direkt eller indirekt en möjlighet att påverka vilka behandlingshem patienterna kan komma att hamna på. 

”Vi har inget med hans företag att göra 'what so ever'. Han gör ett bra jobb som läkare och jag har inga betänkligheter kring hans företag.” Jeanette Nordberg, verksamhetschef för psykiatrin vid Sunderby sjukhus, om Markus Boman.

Enligt landstingets egen policy är det Bomans chef, Jeanette Nordberg, som ska avgöra om bisysslan kan vara förtroendeskadlig eller på annat sätt olämplig. I så fall kan landstinget förbjuda den. Men Nordberg anser att Markus Boman kan driva vilket företag han vill.

– Vi har inget med hans företag att göra ”what so ever”. Han gör ett bra jobb som läkare och jag har inga betänkligheter kring hans företag, säger hon. 

Professor Olle Lundin anser dock att landstinget borde utreda frågan vidare, eftersom det i slutänden inte handlar om vilket förtroende en chef har för sin läkare – utan vilket förtroende allmänheten har för landstinget. 

– Reglerna handlar om allmänhetens förtroende. Man ska inte heller kunna misstänka att läkaren i sin tjänst gör något för privat vinning. Det här är sådant som gnager på det, säger han. 


Enlarge

DSC_0197
Norsjövallen. Foto: Lennart Enkvist

Bomans bolag konkurrerar med arbetsgivaren

Läkaren och Libo Cares vd Markus Boman har inte bara medverkat när patienter hamnat på hans eget behandlingshem. Han bedriver dessutom LARO-behandling både privat och inom landstinget.

När Markus Boman, vd och delägare i Libo Care, i oktober 2014 anställdes på heltid som läkare inom Norrbottens läns landsting slutade han också, enligt egen utsago, att jobba som läkare för Libo Care. 

– Jag har undvikit att utföra läkarinsatser på behandlingshemmen sedan jag började jobba heltid på NLL, skriver han i ett mejl till Norran.

Men det stämmer inte. Markus Boman har både skrivit in klienter i behandling och tagit betalt för sina läkartjänster hos Libo Care, samtidigt som han varit anställd av landstinget. Det framgår bland annat av flera underlag till IVO-rapporter som Norran har läst. 

”Jag fick återfall under en permission, men fick min medicin som vanligt trots att jag berättade vad jag hade gjort.” Före detta klient.

Libo Cares andra läkare, Tobias Linder, har stått som medicinskt ansvarig för behandlingshemmet, men säger att han och Markus Boman fram till 2015 i praktiken var där varannan gång. Markus Boman har även i perioder klivit in som läkare under Tobias Linders sjukfrånvaro. Boman har då dels ansvarat för den medicinska behandlingen och skrivit ut mediciner – men även inkluderat klienter på Norsjövallens HVB i LARO-behandling. En verksamhet som han dessutom jobbar med som läkare på Beroendecentrum i Sunderbyn. 

Så sent som i höstas fanns åtminstone tre klienter på Norsjövallens HVB som Markus Boman själv skrivit in i LARO. Både inom ramen för Libo Cares egen sjukvårdsorganisation – och inom LARO-programmet i Luleå.

Libo Care har även till läkemedelsverket motiverat 13 licenser för behandling med substitutionsmedicin, och där angett Norsjövallens HVB som vårdenhet, eller ”sjukhus” som det står på blanketterna.

Den medicinska sidan av verksamheten var en av de saker som fick IVO att dra in tillståndet för Norsjövallen strax före jul. Behandlingshemmet hade nämligen inte tillstånd att bedriva hälso- och sjukvård, dit LARO räknas. Libo Care AB, alltså själva företaget kan göra det, men inte på Norsjövallen. Där gäller tillståndet endast omsorg enligt socialtjänstlagen. 

Företagets officiella hållning, bland annat inför IVOs tillståndsprövning, har varit att LARO-behandling inte ska bedrivas på Norsjövallen, utan att det är en fråga för klienternas hemkommuner och landsting. På frågan om varför de ändå skrev in klienter i LARO på hemmet, svarar Markus Boman så här:

– Vi ändrade policy kring inkludering i LARO för några år sedan, då det förenklade behandlingsarbetet att helt överlåta det till landstingen. Alla beslut utvärderas dock regelbundet, så det inte får orimliga följder. I dagsläget har vi helt avslutat LARO-behandling i företaget.

Enlarge

Polisbild1
Bild på öppnad Suboxoneförpackning från en av polisens utryckningar till Norsjövallen. Foto: Polisen

Det finns ytterligare frågetecken kring hanteringen av LARO hos Libo Care. Eller snarare hanteringen av de mediciner som ingår i programmet. Flera personer som har behandlats eller jobbat på Libo Care vid olika tidpunkter beskriver hur det har varit möjligt att få Suboxone och Metadon, trots aktivt sidomissbruk, eller återfall.

– Jag fick återfall under en permission, men fick min medicin som vanligt trots att jag berättade vad jag hade gjort, säger en fd klient.

Det har även delats ut Suboxone till personer utanför LARO-programmet. 

– Det räckte med att man sa att man missbrukade opiater så fick man sub, säger en annan.

Mediciner som Suboxone, Buprenorfin och Metadon är hårt reglerade. Dels kan kombinationen medicin och andra droger vara direkt farlig, dels är medicinerna i sig starkt beroendeframkallande. Enligt socialstyrelsen ska alla personer med beroendeproblematik därför vara inskrivna i LARO-programmet för att kunna få dem utskrivna.  

Men i två IVO-inspektioner omnämns tre patienter som medicinerats med Suboxone utanför LARO. En på ”vitalindikaiton”, en för att han ”mådde dåligt” och en som fått abstinensbehandling med Suboxone för att senare övergå i LARO-programmet. 

Markus Boman väljer att inte svara på frågan om Libo Care skrivit ut Suboxone till personer utanför programmet, utan skriver istället så här i ett mejl: 

– Vi arbetar utifrån socialstyrelsens föreskrifter. Föreskrifterna ändrades så sent som 2016, varpå vi också anpassat interna rutiner i enlighet med dessa. Jag vet dock inte vilket ärende du syftar på. 

”Det räckte med att man sa att man missbrukade opiater så fick man sub.” Före detta klient.

Att mediciner getts till personer som fortsatt sidomissbrukat säger han sig inte känna till: 

– Om någon medarbete skulle ha undlåtit att rapportera upplevda avvikelser och istället lyfter dem i andra kanaler så har inte organisationen möjlighet att hantera felet.


Fakta: LARO Läkemedelsassisterad behandling vid opioidberoende eller substitutionsbehandling innebär att narkotika ersätts med ett legalförskrivet narkotikaklassat läkemedel, till exempel subutex, suboxone eller metadon.
Läkemedlet ska ordineras tillsammans med psykosocial behandling.

Målet med behandlingen är att förebygga återfall till droger, minska risker för överdoser och dödsfall och underlätta ett socialt liv. Tanken är att behandlingen ska pågå under tiden som patienten skapar sig ett stabilare liv för att sedan successivt trappas ut.

Behandlingen är strikt till för personer med opioidberoende, då det är ett missbruk som det är mycket svårt att göra sig fri från.

Fakta: Libo Cares ekonomi Libo Care registrerades 2011 och verksamheten startade 2012. Sedan dess har bolagets nettoomsättning ökat stadigt. Från blygsamma två miljoner kronor år 2012 till 21 miljoner kronor vid utgången av år 2015. Intäkter som kommer från offentliga medel, genom att kommuner betalar för placeringar på hemmet.

Under samma period har bolaget gått från sju till femton anställda och man hade 2015 en vinstmarginal på strax under 22 procent. Vinst efter skatt var samma år ca 2,8 miljoner kronor och ägarna gjorde en vinstutdelning på 600 000 kronor.
Utöver Libo Care har både Markus Boman och Tobias Linder egna aktiebolag.

Markus Bomans Tiki AB tillhandahåller ”läkartjänster och därmed förenlig verksamhet” och hade 2015 en omsättning på drygt 400 000 kronor. Tobias Linders bolag Psyconsulta AB omsatte 2015 nästan 1,5 miljoner kronor.

Enligt uppgift till IVO är det dessa bolag som använts för att fakturera Libo Care för läkartjänster.

Tobias Linder uppger till Norran att han lämnade Libo Care strax efter årsskiftet av personliga skäl.

Fakta: Libo Cares tillstånd

1. Norsjövallens HVB (omsorgsregistret). Rehabilitering av vuxna kvinnor och män med beroendeproblematik. Vården består av psykosocial behandling, meningsfull daglig sysselsättning och social träning. Numera indraget.

2. Solbackens HVB, Kvarnåsen (omsorgsregistret). Rehabilitering av vuxna individer med beroendeproblematik där behov av vård och boende föreligger. Målsättningen uppnås genom ett hel- hetsperspektiv, utifrån psykoterapi, social träning och meningsfull sysselsättning samt medicinsk behandling.

3. Libo Care AB (vårdgivarregistret). Psykiatri, hälso- och sjukvård i eget boende. Ingår i IVO:s lista över vårdgivare som erbjuder LARO-behandling.

Så jobbade vi: Under arbetet med granskningen av Libo Cares behandlignshem har vi talat med fd klienter, fd anställda, anhöriga till klienter, boende i Norsjövallen och experter, totalt ett ca 25 personer.  

Utöver detta har vi gått igenom mängder med skriftligt material. Regler och lagar kring LARO och olika tillstånd. Skrivelser, anmälningar och korrespondens mellan Libo Care, IVO, Arbetsmiljöverket och JO. Vi har läst Lex Maria och Lex Sarah-anmälningar, årsredovisningar, brottmålsdomar, LVM-beslut, personundersökningar, polisrapporter och journalanteckningar. Vi har hos eHälsomyndigheten begärt ut, men blivit nekade, uppgifter om hur mycket läkemedel för substitutionsbehandling som har förskrivits av Libo Cares läkare. Och vi har kontrollerat med Läkemedelsverket hur många licenser för sådana läkemedel som Libo Care har motiverat för behandling av klienter på Norsjövallens HVB.

Fotnot 1: LABO och LARO är samma sak, där R står för Rehabilitering och B står för Behandling.

Fotnot 2: Markus Boman har tackat nej till intervju och istället bett att få frågorna mejlade. Norran har skickat följdfrågor i flera omgångar och Markus Boman har getts flera möjligheter att utveckla och/eller förtydliga sina svar, men valt att inte göra det.